Jag tittar på min högra arm på min avskedspresent från pappa och ser hur timmarna tickar ner. Imorgon tisdag 07.45 lämnar jag landet. Det som länge var en avlägsen framtidsplan som att söka universitet, skaffa familj, och slå sig ner, börjar nu bli verklighet. Jag sitter här och reflekterar över åren som har gått och känner mig sentimental som en farbror på årens höst. De sista dagarna har varit en oreda, men en trevlig sådan. Sverige har visat sina bästa sidor och bjudit på sol, värme och bad. Packningen inför en sån här resa kan man aldrig bli klar med, men jag vet att det finns saker jag inte kan glömma. Allt ni har gett mig finns i mitt handbagage och ingen sur tullman i USA kan någonsin ta ifrån mig det.
Med Bon Jovis ballader försöker jag avrunda min första del av livet och det känns som när man sitter på en efterfest och slits mellan känslorna av belåtenheten av en lyckad kväll och förväntan av att få göra om en kväll, men ännu bättre. En kär vän till mig menade att allt snack om att hitta sig själv var fånigt, för man vet väl vem man är? Jag tror dock att vid 17 års ålder vet du inte allt om vad du vill, hur du kommer reagera på allt, och vad du kommer tänka i olika situationer - och hur tråkigt vore inte det? Jag ser varje individ som ett trasigt pussel och det är upp till var och en att bygga ihop det. En del kan man få hjälp med; en del behöver man annat ljus och andra perspektiv för att få ihop.
St. Augustine sa en gång "The World is a book, and those who do not travel read only a page." Nu vänder jag blad. Nu börjar äventyret.
alltså vilken poet du är ! ;)
SvaraRaderakommer följa dig genom säsongen harald!
finns det nån webb page som man kan följa säsongens resultat ? :)
det är stort :) lycka till med allt! Hoppas du uppdaterar flitigt.
SvaraRadera