where is life in this town

Puh, jag hatar att vara förkyld på sommarn då bacilluskerna har grävt ned sig i kroppen likt den Röda Armén i Stalingrad vintern 1942-1943. Men mitt nazistimmunförsvar planerar en omfattande offensiv inom kort hoppas jag! Jobbigt att visa sig offentligt när man både snorar som Lotta på Bråkmakargatan i godisbutiken (minns ni?) och är så jävla oklippt, måste verkligen träffa Maja innan jag åker!

Nu, till något helt annat. Beundrarbrev är inte något jag skriver ofta, men här är ett försök!

Det är nog rätt vanligt att bra killkompisar börjar se sig själv som bröder efter många år i vänskap, och sammma för tjejer som kan se sig som systrar. I mitt fall har jag på bara några år lärt känna en tjej som jag mer och mer ser min äldre syster i den bemärkelse att hon även vid de kortaste samtal alltid lyckas lära mig något nytt om livet, vänner och kärlek. Med en livserfarenhet som dagligen överraskar ger hon mig råd som dagligen visar sig vara visa. Ikväll var kanske sista gången jag träffade henne på ett år, och hon gjorde mig ett armband av tre vasstrån, och det verkade så enkelt. Och det är hennes bästa egenskap, att när jag blir utled av att vrida och vända på problemen, så visar hon hur enkelt de är och löser dem. Olivia, du ska veta hur lycklig jag är att ha hittat en vän jag blir så ledsen av att lämna.

PS. Och vill ni nu precis som Olivia vill ha ett fint beundrarbrev skrivit just till dig eller kanske en vän, gör då som Olivia och sätt in 100kr på mitt konto med en kort beskrivning vem ni är och vem brevet ska vara till! DS.