tillbaka till verkligheten

På flyget ned från min semester i Umeå var det som om jag lämnade en dröm och steg in i verkligheten igen. Visst hade jag hört och läst om tragedin i Norge, men det var som om jag hade nog med andra problem att det kändes så avlägset och overkligt. Bläddrandes i en tidning så började jag inse allvaret och eftersom jag under flera dagar haft en uppfattning om katastrofens omfattning, så började nu insikten om själva innebörden att sjunka in.

Det är intressant hur en resa på mindre en timma effektiv tid kan göra så stor skillnad på ens tankar. Det är som att man måste förstå alla ens ändringar i livet på nytt. Det är lite som att det som hände i Umeå inte hinner med i samma fart, och att det tar några dagar innan man förstår att ens situation och relationer med människor inte har förändrats för att man har rest 70 mil söderut.

Detta betyder dock inte att resa alltid är lönlöst för att springa iväg från problem! Om nu problemen hinner ikapp en med en viss fördröjning, så kan det vara så att de på vägen försvinner eller ställs i ett annat ljus. En del problem behöver ju bara tid! Ja, om man ger saker och ting tid så kan bekymmer rent av förvandlas till något bättre. Det gäller bara att se det hela i det långa perspektivet, även om det korta perspektivet alltid ligger närmare till hands.

Pappa har pysslat om rejält på rummet. Han har fixat mig en nyckelknippa med leksandsmotiv, en leksandsmugg och en leksandsfilt. Jag uppfattar hintarna tydligt och väl! Dessutom har han lämnat in två gitarrer för lite service. Min tolvsträngade är ännu mer av en dröm nu! Det passar perfekt för då Viktor kommer ner den 16e och Hörnell finns i stan så blir det en hel del jammande på baksidan vill jag lova!

Nu ska jag försöka packa upp och sedan packa ned igen. Ska även försöka ta lite bilder så kanske bloggen blir lite intressantare.

En sista grej: ungefär en gång per år så hittar jag någon låt som verkligen får mig att ångra att jag aldrig tog tag i att lära mig att spela piano. Har jag ett piano i närheten, så tränar jag järnet i två timmar, och sen ger jag upp och inser att gitarren får duga.

Detta är i alla fall låten som jag fastnat för i år: