together we cry

Nu har det gått två år sen vi började interclass tillsammans, och nu har vägen nått sitt slut. Det mest tragiska är att det är först nu ikväll jag inser hur underbar klass jag har fått ha under dessa två år! Åh, kvällen var perfekt. Nåja, vädret hade kunnat vara bättre som alltid i Sverige... Fint styrt av Sara ute i tavelsjö, asgod mat och världens finaste klasskamrater!

Här om dagen funderade jag över vad jag skulle verkligen sakna här i Sverige, men skrämdes av att det inte var något som jag kom på direkt; kompisar kan hälsa på och kompisar finns kvar när jag kommer hem, tänkte jag. Men det dagliga umgänget i skolan med klassen är nog något man inte riktigt tänker på innan det försvinner.

Så till alla er till idag lyckliga jävlar som tar studenten, synd! Tror många av er kommer leva livet, men ärligt talat så vill jag nog inte ta studenten ännu. Arbetsmarknaden ser tragisk ut som ett konstverk av undertecknad och jag vet inte hundra vad jag vill göra sen... Jag måste säga att jag trivs i skolan!

Sen vill jag dedikera dagens ryska folkdans till min underbara svenskalärare Lena som höjde mitt betyg i Svenska C!