Gårdagen var jättebra, jättefint och jättehärligt. Blev rörd av alla farväl och överraskad av presenterna. Tack så jättemycket! Riktigt skönt att först sitta på baksidan i solen, dricka Budweiser som jag insåg smakade skit, men de passade ändå in i sammanhanget på något vis. Senare under kvällen blev det gitarr och cigarr på balkongen och meningslösa försök till att ta in att jag verkligen ska iväg. För ska jag vara ärlig har jag ändå inte riktigt förstått att jag lämnar Umeå imorgon, men det kanske beror på att alla farväl var under influence... Menmen, kanske dags att börja packa snart? Men hur packar man för ta med sig sitt liv ett helt år, eller är kanske tanken att jag ska packa lite och snarare förändra mitt liv? Hm, och det är nog dags att fylla mp3n för ett år framöver då jag inte kommer våga att ladda ner där till en början...
Även om lördagen var fin, så blev inte helgen så fulländad som jag hade hoppats på. Slutet blir inte vad jag hade förväntat mig, eller kanske blir den just vad jag borde ha förväntat mig. Jag vet inte. Vad jag vet är att jag tycker det är riktigt, riktigt tråkigt, och att jag kommer ångra mig att det blev så någon gång under det kommande året. Kanske gör vi båda det, förmodligen inte.
Nu måste jag försöka ta tag lite i packningen, men jag vill dela med mig av en skön kille som heter David Gray, och min favoritlåt är Nightblindness, men hela skivan White Ladder är mysig.
http://open.spotify.com/album/5mEVEK6LAtKRr23VRtj9ZS
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar